© 2016-2017 Patrick Hassel Zein
Denna sida uppdaterades senast 24.05.2017
© 2016-2017 Patrick Hassel Zein
Denna sida uppdaterades senast 24.05.2017
Under 2014-2016 har jag sytt, virkat, stickat och vävt alla delar till en folkdräkt från Karleby (tidigare kallad Gamla Karleby) i Mellersta Österbotten i Finland. Det enda som jag inte gjort själv är skorna, skärmmössan, bältet, uret och glasögonen. Samma mansdräkt används i grannorten Öja. Brage Dräktbyrå i Helsingfors har försett mig med mönster till sömmandet och hjälp i mitt arbete. Brages beskrivning av Karleby-dräkten kan läsas här.
Under arbetets gång har jag nedtecknat mönster till alla virkade, stickade och vävda tillbehör. Denna e-bok är skriven delvis på svenska och delvis på engelska på ravelry.com
I kartan nedanför visas referenspunkter och platser som jag refererar till i texten. Notera gärna att Mellersta Österbotten och Österbotten är två olika landskap.
Nedanstående skiss från 1955 (från Brage Dräktbyrå) visar en översikt av de flesta delar och en del detaljer av dräkten. Jag använder denna bild som referens i min beskrivning här nedan, med hjälp av de angivna bokstäverna.
Jag har använt svenskt skjortlin för att sy skjortor och löskragar, och för att fodra hängslena. Byxor och tröja är sydda i ett ganska tjockt ylletyg. Västen är sydd i ett handvävt halvylle. Byxor, väst, tröja och tobakspung är fodrade med ett lite grövre oblekt lin. Alla virkade, stickade och vävda tillbehör är gjorda i tyskt sockgarn (typ ONline Linie 3 Supersocke 100).
Jag skulle tro att antalet knappar i denna dräkt är en statusmarkering. Det finns totalt 55 mässingsknappar ("fattigmansguld") i byxorna, västen och tröjan! Dräkten har dessutom flera fickor, vilket jag också tror kan ses som en statusmarkering, eftersom det antyder att man har pengar för att köpa saker att stoppa i fickorna. För vissa svenska folkdräkter sägs det att man ska plocka bort färgglada tillbehör och dekorationer i ädla metaller när man har sorg, men det verkar inte vara regeln för Karleby, utan här var man snarare mån om att visa att man hade pengar. Detta är dock mina personliga spekuleringar.
Den nedanstående bilden visar österbottniska regementets uniformer från 1705. Notera gärna strumporna, strumpebanden och skorna!
Blått var populärt i finska mansdräkter, efter inspiration från svenska soldaters uniformer. Jag har noterat att flera andra personer sytt knapphålen i sådana dräkter med blå tråd. Den rike må ha haft blå tråd i knapphålen, men den vanlige mannen hade oblekt lintråd. Jag har valt att sy alla delar av byxorna, västen och tröjan med oblekt lintråd som jag förstärkt med bivax.
Anilinfärger uppfanns runt 1850, så de starka färgerna kom antagligen i bruk under sent 1800-tal. Flerfärgsvirkning kom också på modet under sent 1800-tal. Detta innebär att hela denna dräkt kan dateras till sent 1800-tal.
Skjortorna i de flesta nordiska mansdräkter är väldigt lika varandra, och därför vågade jag till en början använda mina isländska skjortor till denna dräkt. Löskragen fästes ovanpå skjortans låga ståkrage, och både den låga kragen och skarven döljs sedan av halsduken. En Karleby-skjorta ska ha lite rynkning över axlarna och en bröstficka.
Halsduken rullas till smalt rör och läggs två varv runt halsen. Jag har en blå halsduk och en röd med blommigt mönster. Den röda halsduken ser fin ut när man har de röda strumporna på och inte använder tröjan, men med vita strumpor och tröjan på tycker jag att den blå är finare. Jag har hört att man på Åland brukar använda svart sidenhalsduk när man har sorg, men vet inte hur traditionen kring detta ser ut i Karleby.
Strumporna når upp över knäna. Röda strumpor användes till vardags, medan vita strumpor användes till bröllop och begravningar. Jag har stickat ett par i vardera färgen med 2 mm stickor.
I västra Finland var knäbyxor typiska vid den tid folkdräkterna baserar sig på. Då var också mansdräkten som färggrannast. Byxorna har bred lucka och ankarknappar ända från midjan till knäna. Längs sömmarna i linning och benens sidor finns punktstickningar. Jag har lagt in oblekt lin i byxbenens sidor (bakom knappar och knapphål), och även i linningen. Dessutom har jag lagt till ett par fickor av samma lin.
Hängslen blev vanliga kring mitten av 1800-talet. Dessa hängslen är extra vackra och det tog mig 150 timmar att virka dem på en 1 mm nål, så de är antagligen en viss statusmarkering. Detta var utan tvivel den mest tidskrävande delen av hela dräkten, men desvärre döljs hängslena nästan alltid under västen. Samma mönster användes i grannorterna Karleby, Öja och Kronoby. De flesta anser att det är två rosor på det vågräta bandet över bröstet, men jag undrar om det inte kan vara åkerbär. På de långa banden över axlarna syns fåglar av okänd sort. De hängslen som är avbildade i skissen är dekorerade med ett mönster som känns igen från Korsnäströjor. Korsnäs ligger längre söderut i Österbotten. Skissen visar även de läderknäppslen som sitter bakom de stora, röda tofsarna.
Banden ska vara grindvävda i rött, grönt och gult. Jag har fuskat lite, och brickvävt banden. Banden knytes med rosetter runt strumporna, under knäna. Zigzag-mönster är från Nedervetil, som ligger nära Karleby. Detta kan ev. anses vara ett feminint mönster. Jag har hört att man på Åland brukar använda gredelina strumpeband när man har sorg, men vet inte hur traditionen kring detta ser ut i Karleby.
Den rike hade halvylle även på ryggen, eller en väst helt i sidentyg. Den vanlige mannen har lin på ryggen. Västens ryggstycke är endast fodrad i överdelen. Längs alla sömmar finns punktstickningar. Det finns två fickor i västen. Västens krage är aningen högre än tröjans krage. Hängslenas röda tofsar måste alltid synas under västen. Det är helt OK om skjortan och hängslena syns under västen. Hängslena är ju dessutom en stolthet!
Notera gärna att tröjans bakstycke har sömmar som är mycket i stil med snittet på frackar. Tröjan ska vara snäv, men bäres oftast oknäppt. Längs i alla sömmar (utom axlarna) finns punktstickningar. Hela tröjan är fodrad med oblekt lin. Det finns två fickor i tröjan.
Samma spännen används för flera folkdräkter från Mellersta Österbotten.
Mössan bör ha ett svart skinn-brätte, men min mössa är helt i ylle.
Detta bälte används inte för att hålla byxorna uppe, utan för att fästa t.ex. en kniv eller en tobakspung i. Den rike har fler söljor. Själv har jag 13 söljor plus låset, vilket räknas som ett relativt lågt antal.
En friarpung gjordes av en fästmö som ville ge sin fästman en vacker gåva. Pungen kunde vara stickad, virkad eller sydd. Det finns inget exakt mönster. I detta fall har jag själv virkat pungen med en 1,5 mm nål, för att den skulle bli tät men inte för stel. Mitt mönster är baserat på en friarpung från grannorten Kronoby, med tillägg av ränder som de i Karleby-hängslena. Denna pung har även det gängse blom-mönstret i bottnen. Min mamma föreslog att jag skulle dekorera pungen med Karlebys stadsvapen, en brinnande tjärtunna. Jag har fodrat pungen med oblekt lin. En pung som denna signalerade antagligen att man hade pengar och var stadgad.
Bäres i västfickan. Antagligen är detta en viss statusmarkering.
Rikligt dekorerade i starka färger (rött, orange, gult, grönt, blått och lila), försedda med röd kavelfrans. Jag använde en 2 mm virknål för att göra pulsvärmarna lite mjukare. Korsnäs ligger en bit från Karleby, men fortfarande i Österbotten, så jag tycker att de passar rimligt bra.
I gamla dagar var glasögon ofta runda. På 1860-talet introducerades "ridbågar" som hade skalmar som krökte sig runt öronen (jämför med den s.k. engelska glasögontypen), vilket torde vara ett passande val. Jag har hittat ett par glasögonbågar i vitmetall med passande rund form.
Har jag glömt något eller fått något om bakfoten? Skriv och berätta!