Svenska – ett döende språk?

Alla språk utvecklas, och oftast blir de flesta som talar språken även vana vid det nya. Stundom går emellertid utvecklingen för långt, snabbt eller blir rent ut sagt bara fel. Det är inte utan att vissa av oss blir rent bestörta, förfärade och uppgivna för "utvecklingen". Nu har förvisso ord under olika perioder lånats från diverse främmande språk som tyska, zigenarspråk, franska och engelska in i det svenska språket, men de förändringar som sker idag är dock avsevärt snabbare, mer omdanande och i stort sett komplett okontrollerade. Må så vara att nya ord ständigt läggs till i svenskan, men vem tar i beaktan att minst lika många ord faller i glömska?

Att vårda sitt språk och brodera ut sin språkbild har med tiden förlorat sin status som en ren och skön konst. Någon måste sätta stopp för detta, men vem kan få detta sjunkande skepp på rätt köl igen?

På senare tid har jag själv börjat försöka använda mig av ord, talesätt och konstruktioner som inte är allt för vanliga, hålla kontroll på min grammatik och likaledes variera min meningsbyggnad. Jag vet att jag har vissa brister, men ju fler vi är som försöker värna om vårat språk, desto färre ord och uttrycksformer kommer att behöva gå förlorade för framtiden!

Mediernas makt över språket

Eftersom jag nu personligen tycker om att höra filmer i originalspråk, på det att jag kan träna mig i främmande språk, eller kan se engelska, amerikanska, italienska, kinesiska, tyska och svenska filmer i vilket land jag än må befinna mig, är jag inte särdeles förtjust i dubbning av filmer. Faktum är att jag länge och väl förespråkat textning av filmer. Men när jag ser hur skrämmande dåliga vissa textningar är, så börjar jag tveka över min övertygelse... Framförallt har jag sett ett antal kinesiska filmer, där det är uppenbart att textremsan är baserad på ett engelskt manuskript snarare än vad som egentligen sägs i filmen.

Ofta är textremsor korthuggna och i stort sett genomgående försvinner språkliga nyanser som artigt tilltal, konjunktiv, dialektala inslag med mera från det främmande språket. Dessutom är en pinsamt stor del av alla TV-program som visas i Sverige amerikanska, vilket innebär att amerikanska uttryck och amerikansk (skräp-)kultur gör ett allt större intrång i den svenska vardagen och det svenska språket.

Jag har börjat se filmer på DVD. Oftast ser jag filmer utan textning eller med textning på originalspråk. Ibland förekommer dock en del lite svåra ord. Istället för att titta i en ordbok har jag provat att slå på den svenska textremsan. Tragiskt nog måste jag säga att det inte gett så gott resultat – de där lite svårare orden finns oftast inte alls med i den svenska texten.

Influenser från Internet

Till stor del liknar Internets influenser på svenska språket de influenser som TV och bio har. Dessutom har så kallat "chattande" lett till än mer korthugget språkbruk och obegränsade inslag av talspråk och dialektal stavning. Visst kan detta ibland vara något positivt som kan tolkas som nydanande stilistiska grepp, och visst använder även jag ett lättare och smidigare språk när jag talar med någon via ICQ eller skriver e-post till mina vänner, men jag vidhåller likväl att vi även behöver ett vårdat skrivspråk.

Ofta skriver nätsurfare till mig och frågar om kinesiska skrivtecken. En del av de brev jag fått är skrivna med rent ut sagt pinsamt dålig grammatik och haltande tydlighet, vilket leder till att det kan vara direkt omöjligt att förstå vad folk egentligen vill fråga. Dessutom har jag lite svårt med att vilt främmande individer dessutom skriver till mig som om jag vore en av deras "polare". Det är inte så att jag har något emot att få nya vänner, men det känns egendomligt när folk talar till mig som en av sina bästa kompisar när jag inte har någon aning om vem de är. Oftare än inte glömmer dessutom skribenterna tyvärr alla former av artighet.

Typer av influenser

Några av de mest frekvent förekommande influenser och rena fel man kan se är:

• Särskrivning (att skriva "en kort vuxen brun hårig sjuk sköterska" istället för "en kortvuxen, brunhårig sjuksköterska")
• Nya ord plockas in utan urskiljning (t.ex. "site", "e-mail", "yes"...) och stavas då gärna riktigt gräsligt ("sajt", "mejl"...).
• Ändrad betydelse av gamla ord
• Förändrad grammatik och ordföljd
• Misshandlad kommatering och interpunktion (De regler jag fick lära mig för kommasättning verkar inte längre gälla. Korthuggna meningar är tydligen dagens melodi!)
• Felaktig stavning av genitiv (det heter "Patricks" och inte "Patrick's"!)
• Syftningsfel (en klassiker som numera blivit mer vardag än lustig kuriositet)
• Felaktiga pronomen (t.ex. "Jag är längre än dig" snarare än det korrekta "Jag är längre än du")
• Felaktig användning av maskulina ändelser på adjektiv (vissa personer tror att "vackre" enkom är en ålderdomlig variant av "vackra", och dristar sig till att tala om "den vackre tösen"...)

Det mest påfallande exemplet på felaktigt användande av pronomen baserar sig på att man börjat ersätta orden "de" och "dem" med "dom" (som i mina ögon är något en domare uttalar i en domstol!). Folk vet inte längre att "de" är nominativ och att "dem" är ackusativ eller dativ (vilket ju allt som oftast syns på att det föregås av preposition). I nästa steg av språkförbistring har vissa individer dessutom glömt att genitivformen "dess" är singularis och "deras" är plural.

Hur kan man i sina sinnens fulla närvaro skriva en mening som "dem hälsade på hos de"? Hur kan man på ett tandkrämspaket skriva att "tandkrämen ger tillbaka tänderna dess vithet"? Order "dess" verkar syfta på tandkrämen själv!

Den akademiska världen i Sverige, anno 2002

Så vitt jag vet, har Svenska Akademien inte engagerat sig särdeles intensivt i att försöka värna om det svenska språket. Däremot har de dristat sig till att styra och ställa angående huruvida det heter "två-tusen-två" eller "tjugo-hundra-två". Personligen skulle jag aldrig få för mig att säga att en viss vara kostar "tjugo-hundra-två kronor". Jag har sagt "två-tusen" allt sedan jag första gången kunde räkna så långt, speciellt när jag såg filmen "2000", och jag ämnar fortsätta med det under resten av mitt liv. Dessutom känner jag inte till ett endaste annat språk där man de facto säger "tjugo-hundra".

Historiskt sett så har en del andra ändringar i det svenska språket genomförts efter direktiv från högre ort. Exempel på detta är att man strukit Ni-tilltalet och något så användbart som konjunktiv på verb. Även svenska skolor och universitet mer eller mindre uppmanar studenter till att skriva korthugget, torrt och utan varierade synonymer. I mina ögon är detta fullständigt tydliga exempel på maktmissbruk.

En gång skulle jag opponera på en uppsats skriven av en medstudent vid Lunds universitet. Varje sida blev fullklottrad av korrigeringar i stavning, kommatering, syftningar och ordval. Efter att ha betat mig igenom de första tio sidorna, hade jag inte lyckats förstå vart författaren ville komma med sin text, men hade dock lyckats ådra mig en sprängande huvudvärk. När jag så artigt som möjligt försökte tipsa skribenten om att använda rättstavningsprogrammet i sin dator, fick jag svaret att "det viktiga är ju faktiskt innehållet". Än i denna dag har jag inte kunnat förstå hur lektorer och handledare har kunnat acceptera den uppsatsen.

Bristande artighet

I Sverige är vi alla "du" med varandra. Möjligen att man inte skulle säga "du" till kungen, men annars är det förvisso trevligt att slippa behöva avgöra huruvida man är "du" eller "Ni" med var enda person som man stöter på. Dessutom bli svenskan lite enklare att lära för utlänningar. Men ändå tenderar företag och instanser att stava "du" med inledande versal. Vad är meningen med ett sådant beteende? Vore det då inte bättre att återinföra Ni-tilltalet? Behövs Ni-tilltal?

Konjunktiv har nästan försvunnit ur det svenska språket. Det är synd. Folk kan inte längre säga "Jag skulle vilja ha en bulle", utan de är mycket mer direkta och säger "Jag skall ha en bulle.". Detta upplever jag som direkt oartigt.

Att förstöra sin aptit

När man dukat frukostbordet och satt sig ner, kommer ens ögon oundvikligt att vandra över matvarorna och de texter som finns på alla paket, påsar och burkar. Härvid kommer man, dito oundvikligen, att stöta på ett flertal uppenbara exempel på bristande språkkunskaper. Speciellt misslyckade brukar texterna på mjölkpaket vara. Låt mig ge några exempel på egendomliga texter - och observera därvid att jag vare sig lagt till eller tagit bort kommatering eller ord!

• "Änglamark - Ekologiska tunnbröd - Bakat av ekologiskt mjöl." ("Ekologiska tunnbröd" är plural, det borde stå "Ekologiskt". Dessutom kan bröd inte bakas av ekologiskt mjöl, men väl på ekologiskt mjöl och av en bagare.)
• "Prova Signum Olivolja! Den varmpressade placeras vid spisen och används i matlagningen. Den kallpressade på matbordet och används i sallader mm." (Den avslutande meningen kan absolut inte stå på egna ben!)
• "Y3 - Fintvättmedel för ömtåliga material. Fintvättar kallt, stickat, virkat allt" (Jag skulle möjligen kunna godkänna den avslutande meningen med en annan kommatering...)

Kommentar: Microsoft Word godkänner alla ovanstående exempel utan kommentarer.

Svenska duger även på Nätet!

Varför lånar man nuförtiden in engelska datortermer utan urskiljning? Varför sedan stava orden på "svengelska"? Det finns gott om fullt tillräckliga och begripliga svenska alternativ! Smaka på några:

Internet	→	Nätet
webb	→	nät, väv
e-mail	→	e-post
maila	→	e-posta, skriva e-post
homepage	→	hemsida, nätsida, vävsida
site	→	vävsäte, vävplats
community	→	kvarter
chatta	→	småprata, skvallra
spam	→	skräppost

Svenska språket är vackert! Värna om det!

---

En handfull länkar av intresse:

• Svenska språknämnden
• Svenska datatermgruppen
• Svensk språkvård