Gregory Bateson har bland annat myntat begreppet "double-bind", vilket senare har fått stor betydelse beträffande
förståelsen av schizofrenins uppkomst. Denna teori kan benämnas som en kommunikationsteoretisk förklaringsmodell.
Enligt denna modell kan avvikande beteende orsakas av att föräldrarna ger sitt barn dubbla och motsägelsefulla budskap.
För att finna en lösning på detta dilemma utvecklar individen personlighetssplittring som en psykotisk försvarsmekanism.
Den sista förklaringsmodellen jag vill nämna utgår från Émile Durkheims teori om
anomi. Durkheim menade att
samhället hålls samman av det kollektiva medvetandet och individernas konsensus beträffande normer och
värderingar. Om inte samhället lyckas med att integrera alla individer, det vill säga om den sociala kontrollen inte
fungerar, kan ett avvikande socialt beteende uppstå. Det avvikande beteendet anses således bero på att
människan inte förmår uppfylla sina sociala roller och omgivningens förväntningar på henne. Den
avvikande individen följer inte de socialt accepterade normerna och värderingarna i ett visst samhälle. Omgivningen
väljer att klassificera vad som är normalt och vad som är avvikande beteende. I ett samhälle med sociala
motsättningar blir därför frågan om vilka som har makt att definiera reglerna och uppträda som starka
normförmedlare högst central.
Att en kulturell grupp betraktar psykisk sjukdom som avvikande kan således, ur ett funktionalistiskt perspektiv, tolkas som
ett resultat av gruppens strävan efter att upprätthålla ordningen i sitt sociala system. Jag vill här förtydliga
att psykisk ohälsa bara är ett av flera alternativ som individen kan använda sig av för att finna ett sätt
att uttrycka sina inre konflikter eller konflikter med omgivningen.
Upp
Professor Kajsa Ekholm-Friedman har skrivit om den magiska världsbilden i folkrepubliken Kongo och om hur psykisk
sjukdom kan yttra sig bland den inhemska befolkningen. Jag inleder detta avsnitt med att ge ett kort referat av en sådan
berättelse (som återfinns i Melcher Ekströmers bok Kritisk medicinsk antropologi):
En ambitiös och duktig murare hade i samband med att han bodde hos sin moster i staden Brazzaville plötsligt
blivit mentalt sjuk. Han sov ute, hade slagit sönder sin hydda och drev bara omkring på dagarna. En kort tid före
sjukdomsutbrottet hade mannen vänt sig till sin moster för att få hjälp med att få föräldrarna
att komma på besök till Brazzaville. Mostern tyckte inte att det fanns någon anledning till detta, eftersom hon
själv kunde hjälpa mannen om han hade problem. Släktingarna försöker efteråt finna någon
rimlig orsak till den unge mannens sjukdom. Man gör en efterkonstruktion av vad som skedde innan sjukdomen bröt ut.
Mostern erinrar sig att muraren hade sagt till henne att han ville att föräldrarna skulle komma dit. De misstänker
då att mannen hade tänkt offra sina föräldrar som betalning till en så kallad fetischör. De antar att
muraren hade drivits av sina ambitioner att bli bättre inom sitt yrkesområde och att han hade försökt tillämpa
magi för att uppnå sitt mål. Om man vill vinna fördelar genom magi måste man offra personer från
sin egen familj, men en son kan inte utöva magi mot sina egna föräldrar utan hjälp av ett ombud. Eftersom
mannen dock inte hade lyckats få sina föräldrar att komma på besök hade han själv blivit drabbad
av galenskap.
Med detta exempel vill jag visa hur olika man kan tolka en individs beteende och att tolkningen beror på betraktarens egen
historiska och kulturella bakgrund. I Kongo väljer omgivningen att söka efter yttre faktorer som kan ha påverkat
individen, att någon illasinnad person har utövat häxeri mot den som blir drabbad av psykisk sjukdom. I Kongo är
häxeri än idag en reell verklighet och sjukdomars uppkomst anses ofta kunna härledas från denna källa.
En europé skulle förmodligen istället ha tolkat den unge mannens önskan om kontakt med sina föräldrar
som ett klassiskt rop på hjälp. Han kanske anade att allt inte stod rätt till och kände på sig att han
höll på att bli sjuk.
Vilket perspektiv man väljer för att förklara pyskisk ohälsa har sedan stor betydelse för hur man
väljer att försöka bota den som lider av sjukdom. I Kongo är en vanlig förklaring till olika sjukdomar att
man har drabbats av någon släktings förbannelse. Den farligaste släktingen är morbrodern - han kan
försöka att symboliskt talat "äta upp" sitt barnbarn. Barnens förhållande till sina äldre
släktingar präglas av
reciprocitet. De har fått "Kraftens gåva" från sina föräldrar och måste återgälda
detta med att vara lydiga och uträtta tjänster för dem. Kraften kommer ursprungligen från Gud, men har
förmedlats via förfäderna. Ifall individen inte visar tillräcklig respekt för sina släktingar avbryts
kraftöverföringen och man kan bli drabbad av olycka, till exempel psykisk sjukdom. Rädslan kring förhäxning
vållar stress, vilket i sin tur kan ge upphov till neurotiska symtom såsom depression och ångest. Om man blir sjuk finns
således orsaken någonstans i de sociala relationerna. Ofta anklagar man därför någon äldre person
för häxeri.
Traditionell medicinman (nganga) tillsammans med en kvinnlig släkting.
Sjukvårdssystemet i Kongo är dock pluralistiskt, vilket innebär att den inhemska folkmedicinen existerar parallellt
med den västerländska. Botemedel mot förhäxning kan emellertid endast förmedlas via den kongolesiska
medicinen. Inom folkmedicinen finns i sin tur två huvudriktningar: behandling via traditionella medicinmän (Nganga)
samt religiös behandling via Ngunza. Medicinmännen kan vara både män och kvinnor. Nganga använder sig i
första hand av olika slags örtmediciner och åkallan av förfädernas andar för att bota den sjuke. Den
religiösa behandlingen bedrivs antingen inom den afrokristna eller den protestantiska kyrkan. Ngunza försöker bryta "den
onda strålen" från klansystemet med hjälp av böner. Även vatten och stearinljus utgör viktiga
symboliska inslag i behandlingen.
Upp
Kongo och Zaire är grannländer med en delvis gemensam historisk bakgrund och de har därför många
gemensamma kulturformer. För att få mer information om hur dessa kulturella nyanser avspeglar sig i den Zairianska bilden
av mental ohälsa har jag läst John M Janzens bok The quest for therapy - medical pluralism in Lower Zaire. Här finns följande
beskrivning av ett sjukdomsförlopp:
En 30-årig fembarnsmor hade börjat uppträda märkligt, hon kunde inte längre laga mat till
sin familj, hon varken åt eller sov och var allmänt inåtbunden. Familjen vände sig till olika instanser för att
få hjälp, bland annat till vårdcentalen i Kinshasa. Där konstaterade man att hon grubblade för mycket och
skickade hem henne med mediciner. När kvinnan åter insjuknade efter några månader samlades släktingarna
till ett rådslag för att avgöra hur man skulle gå vidare. Man bestämde sig för att kontakta en Ngunza,
den kristna profeten Mama Marie. Denna upptäckte snart att en ung man i familjen "lekte med en
fetisch". Hon föreslog
att klanmedlemmarna skulle ha en sammankomst för att lösa problemet. Klanen träffades och bad för att kvinnan skulle
bli förlåten. Några släktingar föreslog att kvinnan skulle föras till Bilumbu, en nganga med galenskap
som specialitet.
Bilumbus mening om psykiska sjukdomar är att de består av tre olika typer: (1) de som kommer från
Gud, (2) de som orsakas av problem inom klanen, och (3) de som orsakas till följd av beröring med fetisch. Bilumbu
konstaterade i det aktuella fallet att källan till kvinnans sjukdom hade anknytning till den andra av dessa förklaringar.
Medicinmannen ordinerade lugnande örtmediciner och rådde familjen att ta itu med den bakomliggande klankonflikten. Efter
Bilumbus behandling konsulterade familjen en annan nganga - Madeko. Denne vårdade kvinnan både invärtes och
utvärtes med örtmediciner, samt skrapade hennes hud med rakblad. Madekos diagnos var att kvinnan led av parasiter
(maskar), som hade vållat henne skada i huvudet. Kvinnan skulle bli frisk om maskarna försvann ur hennes kropp och
Madeko behandlade henne därför med ögonbad. Detta förfarande skedde inför omgivningens ögon
och beviset för behandlingens effektivitet var de små fragment, som sköljdes bort ur ögonen. Kvinnans
hälsotillstånd förbättrades efter Madekos behandling.
Som framgår av ovanstående skildring har man flera förklaringsmodeller i samband med diagnostiserandet av
sjukdom. Dessa modeller består huvudsakligen av två kategorier; sjukdomar som kommer från Gud och
sjukdomar som kommer från människor. Hur man försöker bota en sjukdom beror på vilken
förklaringsmodell man väljer. Inför de sjukdomar som Gud sänder står den inhemska medicinen
nästan maktlös, då dessa sjukdomar anses vara en del av livets naturliga gång. I många sådana
fall kan man vända sig till den västerländska skolmedicinen. Om däremot orsaken till sjukdomen anses vara en
konflikt i den sociala omgivningen finns det andra utvägar, som konfliktlösning, magiskt försvar eller renande ritualer.
Upp
När vi har kommit så här långt utkristalliserar sig en bild av hur man i Centralafrika generellt
förhåller sig till sjukdom. Denna bild utgör en skarp kontrast till den västerländska i regel som ren
vidskepelse och de som tror på magin som botemedel anses naiva och obildade. Den västerländska skolmedicinens
utbredning på folkmedicinens bekostnad kan ses som en del av den allmänna västerländska expansionen
med rötter i kolonialismen. De europeiska kolonisatörerna har fört med sig sina kulturella
värderingar, bland annat vetenskapliga, religiösa och politiska system, till andra världsdelar. Detta har lett till att
den "primitiva" folkmedicinen allt mer skuffats undan, till förmån för den tekniska utvecklingen.
Kongos arbetskraft exploaterades av den belgiska kolonialmakten.
Trots den naturvetenskapliga medicinens frammarsch lever ändå folkmedicinen kvar i vissa regioner, exempelvis i Kongo
och Zaire. Den biomedicinska förklaringsmodellen kan inte i första taget mäta sig med tron på magiska fetischer
och rituella besvärjelser. Detta beror till stor del på att man har olika sätt att definiera orsaken till sjukdomen. Den
naturvetenskapliga medicinen förklarar sjukdomen utifrån inre faktorer, medan folkmedicinen lägger mer tonvikt vid
yttre omständigheter. Detta leder till att man sätter större tilltro till de moment i behandlingen som går att se
med egna ögon. Generellt sett kan man hävda att folkmedicinen är mer intresserad av att bearbeta orsakerna till
sjukdomen, medan skolmedicinen snarare koncentrerar sig på effekterna. Som jag tidigare har nämnt söker man inom
folkmedicinen gärna efter orsaker som ligger utanför individen. Det handlar då om någon form av störning
i relationerna till den sociala omgivningen, till förfädernas andar, till Gud, till onda eller goda väsen, till naturen etc.
Sjukdomen uppfattas som ett straff för att individen har brutit mot någon social eller kulturell norm.
För att bota sjukdomen måste man då försöka att ställa förhållandena till rätta igen,
så att de kulturella förväntningarna tillgodoses. Den avvikande personen måste återanpassas till
samhället för att den sociala ordningen och den individuella hälsan skall kunna återställas. Det medicinska
systemet kan på så sätt ses som ett medel för social kontroll.
Upp
I Afrika finns uppenbarligen en annorlunda religiositet, som vi kan ha svårt att förstå. Kristna idéer blandas
med traditionell animism.
För oss västerlänningar är det en självklarhet att dra en skiljelinje mellan kropp och själ. Vi ser
detta som ett naturligt logiskt tänkande. Detta rationella tänkande leder till att vi bildar oss en tydlig uppfattning om
gränsen mellan vår yttre verklighet och inre fantasi. I inledningen skrev jag att begreppet psykisk sjukdom inte går att
direkt applicera på ett icke västerländskt samhälle, där hälsan ofta förknippas med
religiösa och magiska aspekter. Denna tanke har delvis influerats av Lucien Lévy-Bruhl och hans teorier om "primitiv mentalitet".
Begreppet primitiv mentalitet betecknar ett annorlunda tänkande, som skiljer sig från det "civiliserade".
Lucien Lévy-Bruhl ansåg att det saknas distinktioner i den primitiva mentaliteten, att allt hänger samman. Man
gör ingen åtskillnad mellan subjekt/objekt, jag/andra, förflutet/nutid. Hans teori går under
benämningen "deltagandets lag". Enligt detta tankesätt finns det inga genuint fysiska fenomen och ingen objektiv
verklighet som är fri från övernaturliga krafter. Individen kan bland annat sätta tilltro till sina drömmar
och tolka dem som verkliga händelser. Lucien Lévy-Bruhl menade att de primitiva uppfattar världen på ett
annat sätt, eftersom de tror att deras omgivning styrs av andar. De förhåller sig till sin omvärld genom ett mystiskt deltagande
(participation mystique). Detta innebär att den personliga identiteten kan ha ett psykologiskt samband med till exempel ett vilt
djur, eller rentav ett träd. Ett ont som tillfogas totemdjuret drabbar även individen själv. Det slags psykiska identitet
som Lucien Lévy-Bruhl kallar "participation mystique" saknas helt i det västerländska logiska
tänkandet. Om någon av oss glatt skulle framkasta orden "jag är en papegoja" skulle nog omgivningen ha
vissa tvivel om denna persons psykiska hälsa. Men den "primitive" kanske faktiskt upplever en annan form av
verklighet? I boken Människan och hennes symboler ger Carl Jung ett exempel på hur denna verklighet skulle kunna gestalta sig:
"En afrikansk djungelinnevånare som ser ett nattdjur vid dagsljus vet att det är en medicinman, som iklätt
sig denna skepnad. Eller också kan han betrakta den som en djungelsjäl eller som en förfaders själ, tillhörig
någon av stammen. Ett träd kan spela en livsviktig roll i en primitiv människas liv och för henne tydligen besitta
en egen själ och röst, och människan känner sig dela dess öde."
En person som tror på det rationella kan inte förklara detta slags tänkande. Man förutsätter att den
som ser syner eller hör röster måste vara drabbad av sjukliga störningar. En person med annan etnisk bakgrund
som ställs inför en oväntad upplevelse av sådant slag, skulle kanske inte betvivla sin egen psykiska hälsa,
hon skulle tänka på fetischer, andar eller gudar. Denna diskussion kan tyvärr alltför lätt leda till
etnocentriska synpunkter om vad som är rätt eller fel. (Etnocentrism innebär att man sätter den egna kulturen i centrum
och betraktar världen utifrån ens egna kulturella föreställningar och normer.) Vad jag vill framhävda är att
vi är vana vid att förklara händelser utifrån vårt "sunda förnuft". Hur man uppfattar verkligheten
beror dock på den individuella och kulturella bakgrunden. Det vi saknar är den intuitiva förståelsen för en annan kulturell
förklaringsmodell. Det jag har beskrivit i denna uppsats handlar om ett holistiskt tänkande som är främmande för oss, en
värld där gränserna är flytande mellan den egna personliga identiteten och den omgivande verklighetens
djur, natur, andar och släktingar. Jag tror att detta kan vara en förklaring till att den traditionella afrikanska medicinen
lägger så stor vikt vid att påverka den yttre omgivningen i samband med behandling av sjukdomar.
Upp
Ekströmer, Melcher. Kritisk medicinsk antropologi. Lund: Palmkrons Förlag, 1998.
Janzen, John M. The quest for therapy medical pluralism in Lower Zaire. Berkeley: University of California Press, 1978.
Jung, Carl. Människan och hennes symboler. Stockholm: Forum, 1981.
Keesing, Roger M. & Strathern, Andrew J. Cultural Anthropology. Orlando: Harcourt Brace College Publishers, 1998.
Lindberg, Christer. Den gode och den onde vilden. Lund: Arkiv Förlag, 1998.
Ronnby, Alf. Socialarbetets förklaringsmodeller. Stockholm: Liber Förlag, 1983.
Sachs, Lisbeth. Onda ögat eller bakterier. Stockholm: Liber Förlag, 1983.
|