Bilder från Island, från sommaren 1999 till vintern 2000
När helst jag stiger ut ur "mitt" hus i "Skuggstaden" (inte Gamla Sta'n, men näst
intill) och strosar in mot det brusande huvudstadslivet eller ner till havet, så
är jag alltid noga med att ta en titt mot berget Esja. Esja är en slags ständigt
närvarande stadsvakt även om hon inte är högre än 1000 meter.
Oftast räcker det med att bara gå runt ett hörn eller upp en våning
för att man skall få en slående och högst varierad utsikt mot bergen
norrut. Några av bergen är täckta med snö under hela året, men
Esja kan bli nästan helt bar framemot augusti. Färgerna varierar i alla
upptänkliga jordtoner från rödbrunt till gröngult och mer därtill.
På håll ser Esja ut att vara en enorm och ganska brant kulle (ja, med undantag
för själva toppklacken, som är en enda stor hög med vassa klippblock),
men när man går närmare eller upp på berget, så kommer man att se
många fördolda raviner och vindlingar bland klipporna. Även havet mellan
Reykjavík och bergen har en förvånansvärt stor förmåga att
växla sin färg, struktur och sitt humör. Det är inte utan att man bli
lite poetisk...