Carl Jonas Love Almqvist

Inledning

När jag var 18 år skulle vi gymnasieelever läsa något skönlitterärt verk i klassuppsättning. Den bok som läraren valde ut hette Det går an och författaren var Carl Jonas Love Almqvist. Boken hade skrivits för nästan 150 år sedan och handlade om en man och en kvinna som träffades under en båtresa på Mälaren. Berättelsen var skriven på ett ålderdomligt språk, men den var ändå ganska lättläst. Dessutom omfattade texten inte så många sidor, så hemläxan var fort avklarad. Fast jag var ändå ganska besviken när jag hade läst ut boken - jag kunde inte begripa hur en sådan bagatellartad historia kunde betraktas som en svensk klassiker. Det hände ju ingenting! Handlingen skulle kunna beskrivas med några få ord. Det var helt enkelt en vanlig kärleksroman, som utspelades mellan de två huvudpersonerna Sara Videbeck och sergeanten Albert (vars efternamn inte nämndes någonstans).

Litteraturen som opinionsbildare

En stor del av berättandet i Det går an skildrar hur kvinnan gör långa retoriska utläggningar om sitt frihetsbehov och dess konsekvenser för deras förhållande. Trots sina känslor för mannen vill hon inte gifta sig med honom. Följande dialog utgör ett typiskt exempel på ett sådant avsnitt:

[Albert] Kunna då menniskor aldrig hushålla ihop?

[Sara] De kunna ju försöka. Går hushållningen bra, så kan man ju fortfara med den, liksom med mycket annat, som går bra. Går han åter rasande, så är det välbetänkt att upphöra med den, liksom med annat rasande. Men kärleken emellan två – den bör främst af allt hållas fredad och i ro för sådant; den bör aldrig göras lidande eller beroende af en sammanboning eller hushållning och huru den kan slå sig ut. Jag tycker det är bäst att de aldrig flytta ihop, det får jag säga, emedan folk, som älska hvarann, mycket snarare reta, förarga och slutligen förderfva hvarann, än andra, som icke räkna på hvarann och derföre se mycket med kallsinnighet.

Ett sådant resonemang är ju alldeles självklart, det var i alla fall min åsikt när jag läste boken 1984. Men saken var naturligtvis inte lika självklar första gången boken gavs ut 1839. Det går an vållade en våldsam debatt i dåtidens Sverige. Det är omständigheterna kring dessa händelser som jag vill skildra närmare i denna essä. Det som intresserar mig mest i detta sammanhang är dock hur våra värderingar och vår moraluppfattning förändras med tiden. Det som var förargelseväckande för den tidens människor är idag en helt naturlig livsstil.

Innan jag fortsätter vill jag emellertid först kort citera hur det aktuella verket och dess budskap har beskrivits av litteratursociologen Johan Svedjedal i förordet till en elektronisk upplaga av Det går an. Min avsikt är att på detta vis ge en kontrast till hur jag själv uppfattade boken vid min första kontakt med den.

"Det går an är ett av Almqvists viktigaste verk. Berättelsen blev en omdebatterad bokhandelssuccé, den bidrog till att avgöra hans framtid som skribent och har senare blivit en slitstark litterär klassiker, omtryckt femtio gånger fram till 1988. Med all rätt har berättelsen setts som det konstnärliga krönet på hans period som realist och liberal. Det är en sommarlätt idéberättelse om ett förälskat pars resa in i äktenskapsutopin, men samtidigt ger Almqvist några rapp åt kyrkan, en av de institutioner som han ansåg förkvävde människors lyckomöjligheter. Grunden för ett äktenskap, menar Sara Videbäck och Almqvist med henne, kan aldrig vara vigseln – för vigseln är bara en yttre rit. Ett äktenskap skall istället konstitueras enbart av kärleken, den ömsesidiga attraktionen och omsorgen. Om denna inre förutsättning finns så behövs inga yttre riter som binder och gör människor olyckliga."

Upp

Samhällsskildring och utopi

Kyrkan var en naturlig måltavla för Almqvists kritik. De idéer som han främst ville propagera för gällde dock kvinnornas situation i dåtidens samhälle. Det går an var framför allt var en kvinnosaksberättelse, där författaren ville föra fram sina tankar om hur kvinnornas tillvaro kunde reformeras. Ett ämne han tog upp till diskussion var till exempel deras möjligheter att bli självförsörjande. Berättelsen kan ses som en apell för näringsfrihet, då Almqvist berör de problem som mötte den tidens fria företagare, främst i form av skråtvånget. Näringsfriheten var också en högaktuell politisk fråga, som skulle behandlas närmare vid 1840 års riksdag.

I Det går an tog Almqvist bland annat upp frågeställningar som rörde klasskillnader och könsroller. Han speglade med stor skärpa och mycket realistiska scenerier det svenska samhället som det såg ut i början av 1800-talet. Almqvist strävade medvetet efter att ge läsarna ett intryck av att berättelsen var en verklighetsskildring och hans avsikt därmed skulle förmodligen ha varit att försöka distansera sig från huvudpersonernas åsikter. Almqvist gjorde även diverse ändringar av texten och dialogen, för att därigenom mildra de chockeffekter som verket förväntades framkalla hos publiken.

Som läsare har jag dock svårt att betrakta Det går an som en helt realistisk berättelse, med tanke på hur samhället faktiskt såg ut vid den tidpunkt när det romantiska dramat skall ha utspelat sig. Gifta kvinnor var till exempel omyndiga och ekonomiskt beroende av sina män. Det detaljrika samhälle som här framträder i litteraturen är därför bara en kuliss, vilken används för att skapa en trovärdig illusion. Almqvist utnyttjar avsiktligt sådana berättartekniska medel för att framföra sitt bakomliggande politiska budskap. Boken är snarast en framtidsskildring - en utopi om samvetsäktenskapet och jämlikheten mellan könen. Det fascinerande med Almqvist är enligt min åsikt att hans idéer låg så långt före den egna samtiden, vilket gör att de funderingar han framför med hjälp av sitt språkrör Sara Videbeck knappast kan anses spegla de uppfattningar som då var allmänt gällande. Detta kan vara ett av skälen till att berättelsen har blivit en av våra klassiker. Genom utvecklingen i estetik, samhälle och idéer framstår den i efterhand som ett föregångsverk, en tidig realistisk roman om förtryck och möjligheter till frigörelse.

De två huvudpersonerna träffas på hjulångaren Yngve Frej under en resa från Stockholm till Arboga.

Upp

Litteratursamhället

Johan Svedjedal har ställt upp tre centrala litteratursociologiska forskningsområden. Det första av dessa har sitt fokus inriktat på "Samhället i litteraturen", något som berör frågor om hur litteraturen på olika sätt kan spegla samhället och bidra till att skapa samhälleliga identiteter. Det andra området handlar om "Litteraturen i samhället", där tonvikten ligger på hur skönlitteraturen fungerar som opinionsbildare, som politisk kraft och som förmedlare av idéer. Här koncentreras ofta litteraturstudierna på mer berättartekniska analyser, till exempel att försöka utröna hur författaren bär sig åt för att fängsla och övertyga. Ett annat viktigt moment är kartläggandet av hur litteraturen blivit mottagen inom olika befolkningsgrupper. Den tredje inriktningen handlar slutligen om "Litteratursamhället", det vill säga litteraturens yttre villkor, bokmarknadens utveckling, författarnas försörjning, förlags- och bokhistoria med mera.

Man kan naturligtvis belysa Almqvists verk ur alla de tre ovannämnda perspektiven. Mitt syfte med denna essä har dock framför allt varit att skildra de samhällskritiska tendenserna hos boken Det går an, men Almqvist var i högsta grad en realistisk miljöskildrare och vissa forskare har ägnat stor möda åt att analysera hans klass- och genusperspektiv. Almqvist var även ytterst beroende av förlagens välvilliga inställning för att kunna försörja sig. Detta är för övrigt ett område som Svedjedal grundligt har utforskat i sin avhandling Almqvist – berättaren på bokmarknaden. En viss tilltänkt förläggare eller en speciell publik kan vara starkt levande i författarens medvetande redan under skrivandet och därmed påverka hans utformning av texten. Svedjedal menar att författarnas skapande måste undersökas utifrån deras "litterära responsivitet", deras benägenhet att ta intryck av råd från omvärlden.

Risken är emellertid nu uppenbar att mitt utvalda forskningsområde snart skulle kunna bli alltför omfångsrikt. Detta kanske kan ses som en konsekvens av Pierre Bourdieus åsikt att alla arbeten ägnade en isolerad författare i själva verket måste betrakta produktionsfältet i dess helhet. Denne hävdade i antologin Litteratursociologi: Texter om litteratur och samhälle att sociologin eller den sociala historien inte kan förstå något konstverks säregenhet om man studerar en författare eller ett verk i ett isolerat tillstånd. Bordieau talade om ett "prisma" som ställer sig mellan konstverket och världen utanför. Ett sådant prisma bryter strålarna från alla yttre händelser – ekonomisk kris, politisk reaktion, vetenskaplig revolution. Dikten skulle därmed kunna ses som en produkt av samhällslivet.

Upp

Opinionsbildaren

Jag skall nu försöka formulera ett mer bestämt fokus för denna lilla undersökning, eftersom en något snävare avgränsad problemformulering tycks vara oundgänglig. Då Almqvist främst har gått till historien som kvinnosaksdebattör och radikal opinionsbildare, är det detta som jag har valt att i första hand koncentrera mig på. Det är således huvudsakligen det andra litteratursociologiska problemområdet, nämligen "Litteraturen i samhället" som skall dryftas i den fortsatta framställningen. Min problemställning har varit: Hur påverkade Almqvists verk Det går an den samtida opinionen? Om jag hade haft mer tid och utrymme till förfogande skulle jag kanske ha kunnat följa Lars Furulands anvisningar för att utreda detta spörsmål. Denne hävdar att man inom litteraturhistorien inte sällan har haft alltför bråttom med att utnämna de diktare som först av alla råkat peka på förekomsten av svulster i samhällskroppen till "radikala pionjärer". Furuland menar att en nödvändig förutsättning för att undersöka deras faktiska betydelse är att man först studerar de litterära texternas förhållande till den verklighet som författarna ville skildra. Furuland förklarar också att man kan gå vidare genom att undersöka spridningen och samla in utgivnings- och upplageuppgifter om de aktuella böckerna. Furuland ställer slutligen upp sju hypoteser som man kan använda sig av för att pröva litteraturens roll vid opinionsbildning i sociala frågor. Jag återger här ett något nerkortat sammandrag av dessa hypoteser, hämtade ur Litteratursociologi: Texter om litteratur och samhälle.

• Författaren måste ha förmåga att formulera sig på ett nytt, drastiskt och uppseendeväckande sätt så att debatten hålls vid liv.
• Författaren bör vara etablerad och välkänd när kampanjen börjar.
• Författaren måste helhjärtat och ofta mycket långvarigt engagera sig i en fråga och fungera som sin egen marknadsförare.
• Valet av medier för budskapet är av största betydelse med hänsyn till målgruppen.
• Mediasituationen förändras successivt. Under 30-40-talen var pressen viktigast, medan radion blev ett lika viktigt medium på 40-50-talen. Idag skulle TV vara oumbärligt för liknande aktioner.
• Ett arbete innanför eller i samspel med en organisation, en folkrörelse, innebär vissa fördelar för uppnående av reella resultat.
• Författaren måste agera självständigt, som obunden och fristående intellektuell.

Upp

Läsarna

Gunnar Hansson är en litteraturforskare som varit pionjär inom studiet av läsarna och deras interaktion med dikten. Han nämner i samlingsverket Litteratursociologi: Texter om litteratur och samhälle Almqvist som ett exempel på hur relationen mellan läsarna och litteraturen har förändrats genom historien. Nya generationer av läsare kommer ständigt till med nya erfarenheter, nya tankemönster, nya livshållningar och nya världsuppfattningar. Allt detta tar de med sig in i den litteratur som de läser och när läsarna förändras kommer också litteraturen ständigt att förändras. Hansson menar att författare som Almqvist och Runeberg har förändrats inför våra egna ögon. Han hävdar också att man borde kunna förvänta sig av litteraturhistoriska handböcker att de behandlade den litteratur som blev mycket läst av sin samtid genom att man nu istället försökte "se på litteraturen med deras ögon som läste den". Det har ingen hittills gjort, enligt Hansson.

Ambitionen verkar lovvärd, men dock något problematisk. Hur skall man idag kunna veta hur människor som levde på 1800-talet uppfattade enskilda verk eller författare? Upplevelsen av det lästa varierar från individ till individ, men vissa faktorer som har betydelse för mottagandet och tolkningen kan faktiskt vara mätbara, exempelvis utbildning, ålder, kön, yrke och liknande. Det intressanta skulle vara att undersöka vilka skillnader som fanns mellan könen och deras eventuellt olika tolkning av Det går an. Boken lyfte fram kvinnornas verklighet och deras livsproblem på ett så tydligt och genomgripande sätt, att den borde ha fungerat som en väckarklocka i dåtidens samhälle. Den tycks dock istället mest ha väckt upp protester. Jag frågar mig varför?

Upp

Almqvists kvinnosyn

Yvonne Hirdman har skrivit om något hon kallar för "genuskontrakt". Hon menar att det ser ut som om varje samhälle och varje tid har något slags kontrakt mellan könen. Detta osynliga kontrakt bildar en uppsättning mycket konkreta regler och föreställningar om hur män och kvinnor skall vara mot varandra. Konflikter kan uppstå i kontraktets gråzoner, med vilket avses de odefinierade områden där respektive kön försöker tänja på kontraktets gränser till sin egen förmån. Logiken bakom genuskontraktet innebär enligt Hirdman att två av människans grundläggande mål – frihet och symbios/samlevnad – har strukturerats upp mellan mannen och kvinnan. Den manliga friheten har ständigt uppmuntrats och expanderat, medan den kvinnliga symbiosen bundits av barnafödande och kontroll, lagstiftning och sociala seder. Hirdman menar att någonting händer genom att vi döper relationen mellan man och kvinna till något, till exempel genussystem. Vi utpekar då ett förhållande som annars inte skulle ha observerats. Kanske kan tillämpandet av författarens eget begrepp "genuskontrakt" åskådliggöra vad som skedde när Almqvists bok Det går an gavs ut. Man skulle kunna hävda att berättelsen utgjorde ett allvarligt hot mot blotta existensen av ett sådant kontrakt. Det tidigare osynliga kontraktet materialiserade sig helt plötsligt och flimrade kusligt framför ögonen på läsarna.

Hur kunde det egentligen komma sig att en man tog kvinnornas parti? Karin Westman-Berg har skrivit en avhandling om Almqvists kvinnouppfattning. Hon studerar i denna avhandling Almqvists verk mot bakgrund av kvinnornas historia under början av 1800-talet. Westman-Berg tror att svaret delvis kan finna sin förklaring i Almqvists religiösa bakgrund. Almqvist intresserade sig bland annat för herrnhutismen, en idag nästan bortglömd rörelse, som strävade efter ett slags "andlig emancipation". Herrnhutarna företrädde en ovanligt frigjord kvinnouppfattning, vilket exempelvis manifesterade sig i att man ibland utsåg kvinnliga präster och rent allmänt främjade unga flickors utbildningsmöjligheter.

Westman-Berg berättar vidare att läsarna blev så absorberade av vissa mycket utmanande ingredienser hos Det går an, att det övriga innehållet inte kom till sin rätt. Bokens kritik mot vigseln och äktenskapet väckte sådan anstöt att de mer skönlitterära kvaliteterna hos verket kom i skymundan. Kvinnans frigörelse blev dock en central angelägenhet för Almqvist och han fortsatte att arbeta med denna fråga under hela 1840-talet, dels i sin journalistik, dels i avhandlingen Europeiska missnöjets grunder. I nämnda avhandling skisserade han rentav på konkreta lagförslag för en ny samhällsform, eftersom han misströstade om att kvinnans frigörelse, och jämlikheten mellan man och kvinna, skulle kunna förverkligas i det rådande samhället.

Almqvist själv strök flera gånger under sina utopiska avsikter med Det går an och dess huvudperson. Sara Videbeck var för honom en gestalt som förebådade en bättre värld. Recensenterna uppfattade henne däremot som en främmande och onaturlig, till och med manhaftig varelse. Westman-Berg citerar i avhandlingen C.J.L. Almqvists kvinnouppfattning en konservativ skribent, som med följande ord uttryckte sin uppfattning om huvudpersonerna: "Ni [Sara och Albert] har båda brutit emot allmän ordning och lag, ej blott mot stadgar som menniskor påfunnit utan ännu mer emot Guds egna bud". Man skulle ju kunna tro att denne skribent hade läst Hirdmans artikel om genuskontrakt...

Upp

Efterverkningarna

Enligt Westman-Berg handlade den efterföljande debatten kring Det går an huvudsakligen om moral och sedlighet, det vill säga sådana frågor som hade uppkommit med anledning av den nya samlevnadsform som Almqvist propagerade för. Kvinnofrågorna kom nästan helt bort. Många som deltog i debatten kände inte heller till gällande lagstiftning och förutsatte att en betydligt större juridisk jämlikhet mellan man och kvinna existerade än vad som fanns på papperet. Efter utgivningen av Det går an kom Almqvist i allvarlig konflikt med olika myndigheter. Han miste sin tjänst vid Nya Elementarskolan och förde en lång teologisk åsiktsstrid med Uppsala domkapitel. Under 1840-talet blev han yrkesförfattare, med betydande journalistisk produktion. Tidningen Aftonbladet erbjöd Almqvist samtidigt försörjningsmöjligheter och tillgång till ett användbart debattforum. Journalistiken utgör kanske den viktigaste delen av hans författarskap efter 1839. I närmare 700 artiklar dryftades de flesta av tidens aktuella frågor: utrikespolitik, sociala problem, litteratur, pedagogik och teologi. Kvinnofrågan, äktenskapet, representationsreformen och skandinavismen var ämnen som återkom ofta.

Almqvist kunde nu med full kraft agera som opinionsbildare. Samarbetet med Aftonbladets Lars Johan Hierta var dennes viktigaste publicistiska förbindelse och präglade hans författarliv fram tills han gick i landsflykt 1851. Almqvist var verksam som journalist i flera olika tidningar och samtidigt en av Sveriges mest produktiva författare. Under perioden 1839 till 1851 utkom hans böcker på elva olika förlag. En av förutsättningarna för Almqvists övergång till ett yrkesmässigt författarskap var säkerligen att både romanutgivningen och författarhonoraren i Sverige hade ökat betydligt. Hans ymniga produktion under 1840-talet berodde till stor del på att Almqvist hade blivit en marknadsförfattare, tvungen att tillgodose publikens och förlagens önskemål. Almqvist gick som sagt i landsflykt 1851, då han var misstänkt för giftmordsförsök. Efter 14 år i USA återvände han dock till Europa, där han dog i Bremen 1866.

Upp

Avslutning

Under 1800-talet började många författare uppmärksamma kvinnornas situation i samhället. Kvinnans roll blev allt mer problematisk till följd av det borgerliga samhällets framväxt. I och med upplösningen av det agrara samhällets fasta band ställdes hon inför nya frihets- och utvecklingsmöjligheter. Det fanns de som resonerade utifrån ett feministiskt perspektiv och framhöll att kvinnor måste bli ekonomiskt oberoende, och att hela samhället i grunden måste förändras för att ge kvinnor samma rättigheter och skyldigheter som män. En av dessa författare hette Fredrika Bremer. Författarskapet var ofta det enda medel kvinnorna hade till buds för att dryfta och föra ut idéer och problem. I det verkliga livet hejdades de alltför effektivt av sådana hinder som ekonomiskt beroende, juridisk omyndighet och gamla fördomar.

C. J. L. Almqvist
(efter målning av Johan Gustaf Köhler).

Almqvists Det går an kom att bli ett debattämne i varannan svensk roman under decennierna kring 1800-talets mitt. Andra romanförfattare som Balzac, George Eliot, Dostojevskij utgjorde samtidigt det intellektuella avantgardet i sina respektive hemländer. Romanförfattare gick i spetsen för tidens verklighetsutforskning och idéspridning. Hur påverkade då Almqvists verk Det går an den samtida opinionen? Denna fråga är svår att besvara, men i denna essä borde i alla fall ha framkommit att Almqvist väckte stor uppmärksamhet med sitt verk. Debattens vågor gick höga, inte minst i tidningarna, hos kyrkan och inom skönlitteraturen. Som vi har sett handlade dock debatten främst om moralfrågor, samtiden kunde inte acceptera tanken på att män och kvinnor skulle kunna leva tillsammans utan att vara gifta.

Almqvist utmanade det gällande genuskontraktet och reaktionerna på detta normbrott blev mycket kraftiga. Författaren själv insåg dock att hans bok var en utopi och att hans idéer om jämlikheten mellan man och kvinna inte skulle kunna bli förverkligade under hans levnadstid. Almqvists verk blev trots detta upptaget i den svenska litteraturens kanon, med vilket menas att hans skrifter fortfarande lever kvar i nationens minne, de behandlas i aktuella litteraturhistoriska handböcker, uppslagsverk och antologier, där de har lyckats med att försvara sin plats under årens gång.

Almqvists position i den svenska nationens minne kan förmodligen förklaras med att han betraktas som en av de verkligt stora, banbrytande tänkarna i vårt kulturarv, en författare vars verk fortfarande har mycket att säga oss. Berättelsen Det går an har blivit en av våra klassiker eftersom samhällsutvecklingen gör att den så här i efterhand framstår som ett föregångsverk, en utopisk roman om kvinnors förtryck och möjligheter till frigörelse. Almqvist kanske därför rätteligen skulle kunna kallas både för profet och opinionsbildare, förutom att han idag ofta omnämns som en av den svenska litteraturens största författare (åtminstone näst efter Strindberg).

Upp

Källor

Almqvist, C.J.L. Det går an: Hvarför reser du? (1838 års versioner). Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet, 1993.
Litteratursociologi: Texter om litteratur och samhälle. Lars Furuland & Johan Svedjedal (red.). Lund: Studentlitteratur, 1997.
Svedjedal, Johan. Almqvist – berättaren på bokmarknaden. Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet, 1987.
Svedjedal, Johan. Almqvists Det går an och konsten att överleva. Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet, 1989.
Westman-Berg, Karin. C.J.L. Almqvists kvinnouppfattning. Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1962.