Det antika arvet

Göticismen

Gustav II Adolf, målning av okänd konstnär.

Under hela stormaktstiden fanns en återkommande tanke – att den politiska stormaktspositionen även skulle åtföljas av en kulturell. Det fanns också ett växande intresse för det svenska folkets historia. Dessa nationalistiska tendenser benämns med ett sammanfattande ord för göticismen. Denna märkliga företeelse hade tidigare levt ett ganska undanskymt liv, men blev svensk nationalideologi vid stormaktstidens början. Idéerna om det götiska arvet bildade en stadig grund för svenskarnas anspråk på makt och ära under den första delen av 1600-talet, perioden då Karl IX och Gustav II Adolf regerade.

Man ansåg att det "götiska" folket var äldst och ädlast på jorden och därför borde bemötas med vederbörlig respekt från alla andra folkslag. Till skillnad från de etablerade europeiska imperierna ansågs inte Sverige ha någon ärevördig historia att falla tillbaka på. För att bemöta detta ville man bevisa att svenskarna egentligen var ättlingar till de goter som ett årtusende tidigare hade besegrat romarna och invaderat hela Europa.

Det sade ju sig självt att västgoterna härstammade från Västergötland och att östgoterna kom från Östergötland. Tack vare den språkliga sammankopplingen mellan de båda folkgrupperna goter och göter gjorde man vips om svenskarna till ett mycket gammalt och betydelsefullt släkte. Den klassiska bildningen blandades sedan samman med det götiska arvet till en genuint svensk idélära. Dessa storhetsdrömmar tog sig många skilda uttryck. Göticismens nationella budskap passade bland annat som hand i handske med 1600-talets expansiva utrikespolitik. Man hämtade inspiration från romarna och deras triumftåg, där erövrade troféer visades upp för befolkningen.

Plundringar betraktades som en självklar del av krigsföringen. Det var ett sätt att finansiera fälttågen och samtidigt en lockande möjlighet att lägga sig till med värdefulla klenoder för eget bruk. Det var inte bara skattkammare och konstsamlingar som plundrades, utan även de utländska biblioteken härjades. Ett av de största svenska krigsbytena togs när Prag belägrades 1648. Vid detta tillfälle försvann Silverbibeln, Djävulsbibeln och flera andra praktföremål från kejsarens palats. Plundringarna tillkom till största delen på kunglig order och hade stöd i dåtida internationell rättsuppfattning. Den kulturellt bevandrade drottning Kristina gjorde till och med egna beställningar av speciella rariteter från det härjade Prag.

Läs mer om drottning Kristina på sidan om Kungliga Biblioteket. »

Upp

Humanismen

Renässanshumanismen uppstod i Norditalien på 1300-talet och innebar ett förnyat intresse för den grekisk-romerska antiken. Man ville främst lyfta fram den retoriska vältaligheten, men studerade även grammatik, poesi, historia och moralfilosofi. Renässansen spred sig från Italien till Europas övriga länder och introducerades i Sverige redan på Gustav Vasas tid. Idéerna var dock mer betydelsefulla än någonsin under stormaktstiden och utgjorde själva kärnan i den akademiska undervisningen. I mitten av 1600-talet blev Stockholm något av ett centrum för humanistiska studier i Europa. Drottning Kristina var medveten om vad Sveriges ställning som politisk stormakt krävde och samlade de främsta av Europas lärda män omkring sig. Drottningen och hennes intresse för litteratur och vetenskap fick en stor inverkan på flera biblioteks uppkomst och blomstring under den här tidsepoken. Under Kristinas regering började också den politiska atmosfären att förändras. Majestätets person kom i centrum på ett nytt sätt. Hon omgav sig med en praktfull hovkultur, där allt gick ut på att hylla drottningens snille och smak. I politiska pamfletter började så kallade absolutistiska tankegångar att dyka upp, vilket visade att enväldets idéer hade kommit på tapeten. Hovets allt mer lyxiga och ritualiserade livsstil symboliserade hur makten höll på att koncentreras kring monarken.

Kontakterna med den europeiska kontinenten under de olika krigen var också en viktig faktor för det svenska kulturlivets utveckling. Under denna tidsepok fick böcker från svenskarnas krigsbyten en stor betydelse för uppbyggandet av de första offentliga biblioteken i landet. Handskrifter som fördes hem till Sverige berikade bland annat bokbeståndet hos Uppsala universitetsbibliotek. Den största omfattningen fick erövringarna under mitten av 1600-talet, i slutet av trettioåriga kriget.

Stormaktstidens fälttåg innebar att officerare och soldater kom i kontakt med det europeiska livsmönstret, i vilket bland annat ingick värdesättandet av böcker och lärdom. Det kontinentala samlarintresset smittade av sig på de svenska erövrarna, som roffade åt sig av böcker, konstföremål och andra värdesaker. Det trettioåriga kriget, och senare Karl X Gustafs erövringar i Polen, Tyskland och Danmark, ledde därför till att en ny livsstil successivt gjorde sig gällande bland eliten, vilket främst tog sig uttryck i adelns uppvisningar av lyxföremål och praktfullhet.

Karl X Gustaf, målning av Sébastien Bourdon.

Under 1600-talet växte privata bibliotek fram i en större omfattning än tidigare. Samlarverksamheten kan till viss del ha haft en social betydelse, då den var ett sätt för exempelvis adelsmännen att visa upp sin kulturella förfining och status. På detta vis kunde man imponera på sina ståndsbröder inom och utom landet, samtidigt som avståndet gentemot de obildade undersåtarna markerades tydligare. Boksamlarna kom emellertid inte enbart från de ledande politiska och ekonomiska skikten, det fanns även sådana personer som genom sin utbildning eller yrkesutövning kom i kontakt med böcker, och därigenom fick blodad tand.

Upp