Inledning

Idéhistoria

Stockholm

Uppsala

Lund

Kungliga Biblioteket

Nationalbiblioteket »
Ing-Marie Hassels Hemsida »

Drottning Kristina


Drottning Kristina

När Gustav II Adolf dog var hans tronföljare, dottern Kristina, endast sex år gammal. Under den period då hon fortfarande var omyndig styrdes landet av en förmyndarregering med rikskanslern Axel Oxenstierna i spetsen. Efter kungens död fanns det till en början bara en mindre boksamling på det kungliga slottet Tre Kronor. Kristinas förmyndare tog dock itu med att undan för undan utöka bibliotekets bestånd, eftersom det ansågs viktigt att stormaktens blivande drottning hade lämpliga utbildningsredskap. Krigsbyten från bland annat Tyskland bidrog till att samlingarna snabbt kunde utvidgas. Det ursprungliga biblioteket på Tre Kronor tjänstgjorde dessutom samtidigt både som ett kuriosakabinett och en konstkammare. Den fysiska närvaron av sådana böcker, handskrifter och konstföremål som nära förknippades med centraleuropeisk kultur var nödvändiga för att manifestera den spirande stormaktens ambitioner, men utgjorde också ett viktigt material för att fostra den inhemska eliten. De kungliga och furstliga praktbiblioteken hade på denna tid ofta som en av sina sin främsta uppgifter att symbolisera monarkernas kunskap, bildning och vishet, så att de skulle framstå som fullvärdiga furstar även i lärdomens rike.

Descartes och drottningen
René Descartes och drottning Kristina, målning av Pierre Louis Dumesnil.

Drottning Kristina övertog regeringsmakten 1644, vid blott 18 års ålder. Hon fick en gedigen utbildning i språk, historia, religion och statsvetenskap för att kunna klara av sitt uppdrag. Kristina hade stora intellektuella intressen, vilket främst visade sig i hennes starka passion för vetenskap och kultur. En av hennes mest kända lärare var den franske filosofen René Descartes. Redan efter några få månaders vistelse i det kalla slottet blev Descartes tragiskt nog sjuk och avled av lunginflammation under fimbulvintern 1650. Ett långt följe av andra utländska diplomater, vetenskapsmän och kulturpersonligheter kom och gick nu vid hovet i Stockholm, och i deras kölvatten följde en mycket omfattande bokimport.

Med hjälp av svenska diplomater förde drottningen förhandlingar om inköp av både enskilda handskrifter och hela bibliotek. Hon skickade också ut sina assistenter på långa inköpsresor utomlands, vilket förutom de dyrt införskaffade böckerna och handskrifterna ofta resulterade i betydelsefulla gåvor från olika välgörare. Drottning Kristinas bibliotek var ett av de största i det samtida Europa, det var i hög grad hennes egen skapelse och tycks ha använts uteslutande av hennes närmaste krets. Först 1650 lät drottningen dock inreda några rum i Tre Kronors östra flygel till förvaring av sina boksamlingar. Tidigare hade det mesta förvarats i enkla lådor. Många böcker försvann emellertid från slottet, om drottningen valde att skänka bort dem som gåvor till sina speciella gunstlingar, till exempel Magnus Gabriel De La Gardie, eller att donera dem till nybildade bibliotek på annat håll. Holländaren Isak Vossius, vilken tjänstgjorde som bibliotekarie 1651-52, lade också beslag på åtskilliga böcker som ersättning för innestående lön. De allra förnämsta skatterna försvann utomlands med Kristina, när hon vid 27 års ålder abdikerade, övergick till katolicismen och flyttade till Rom. Flera av dessa klenoder återfinns idag hos Vatikanbiblioteket. Bland det som finns kvar i Kungliga Bibliotekets samlingar utgör den så kallade Djävulsbibeln en särskilt värdefull tillgång.

Upp

Slottet Tre Kronor

Karl X Gustav fyllde på det kungliga slottets bibliotek med ytterligare krigsbyten under sina korta år vid makten. Efter dennes död 1660 stagnerade tillväxten av biblioteket. Karl X Gustavs arvtagare, Karl XI, ökade dock på boksamlingen en aning när han beslagtog delar av adelns egendom. Samme kung minskade också bibliotekets bestånd när han 1683 skänkte 6000 böcker till Lunds Universitetsbibliotek.

Slottet Tre Kronor
Slottet Tre Kronor, målning av Govert Camphuysen från 1661.

En viktig händelse i Kungliga Bibliotekets historia är 1661 års kansliordning, som förordade att ett exemplar av varje svenskt tryck, böcker tryckta i utlandet som handlade om Sverige, samt böcker tryckta utomlands skrivna av svenskar, skulle överlämnas till Kungliga Biblioteket. Detta gav biblioteket status som nationalbibliotek, men det var förmodligen inte omsorgen om att bevara den nyutkomna litteraturen som var andledningen till denna förordning. Av följande citat ur kansliordningen tycks det snarare framgå att det låg ett övervakningssyfte bakom de nya bestämmelserna:

"Och effter thet är schattat för nyttigt och nödigt, att Kongl. Maij:t må weta hwad för böcker och schriffter, som vthi dess Rijke, och tillhörige provincier, tryckes och bringes uthi liuset, och till den ändan will låta afgå ordre, till alla Bischoper, Superintendenter och Städher ther tyckerie äre, eller här effter anrättas kunne, att the vthaf alle vthgående böcker, Tractater, Predikningar, och schriffter, the hafwe hwad för titul, form och materie (andelig eller werldszlig) som dhe hafwa kunne, ingen vndantagandes, strax dhe ähre tryckte, och för än såsom exemplaren distraherade blifwa, sända twenne Exemplar till Kongl: M:tz Cantzlie, ther af thet ene schall läggias vthi Kongl. M:tz archivum, och thet andre vthi i K. M:tz Bibliothek."

Trots denna kansliordning var biblioteket 130 år senare endast ett slags arkivbibliotek och ingalunda i det skick det borde vara. Kansliordningen hade dels varit okänd för många boktryckare, dels otillräckligt åtlydd. Fortfarande var det i hög grad inte något annat än en stor och tämligen slumpmässigt hopkommen boksamling. Bibliotekets bestånd var sedan tidigare reducerat till följd av att drottning Kristina hade skingrat samlingarna. Till detta kom en eldsvåda 1697, vilken förstörde större delen av Tre Kronors äldre partier, där även biblioteket inhystes. Branden minskade bokbeståndet ytterligare, när över 17.000 böcker och drygt 1.000 handskrifter slukades av lågorna. Kvar var endast 6.826 böcker och 283 handskrifter. Efter branden flyttades biblioteket först till Greve Axel Lillies hus och några år senare till Bondeska palatset. 1703 beslutade Karl XII om en årlig penningsumma för inköp till Kungliga Biblioteket.

Upp

Ing-Marie Hassel förbehåller sig upphovsrätten till materialet. Alla bilder leder vidare till ytterligare information.

 

Senast uppdaterad 2011-05-28.

eXTReMe Tracker

© Ing-Marie Hassel