Lunds Universitet

Kungliga Karolinska Akademin

I och med freden i Roskilde 1658 förenades Skåne med Sverige. I fredsfördraget stadgades att de från Danmark avträdda provinserna (dit även Halland, Blekinge och Bohuslän räknades) för alltid skulle "inkorporeras" i Sveriges rike. Med andra ord – invånarna skulle försvenskas och antaga svenska sedvänjor. Karl X Gustav förbjöd omedelbart den skånska ungdomen från att bedriva studier i Köpenhamn. Frågan uppstod var de då skulle få sin utbildning. Det är högst osannolikt att den svenske kungen vid detta tillfälle hade för avsikt att grunda ett universitet i Lund. Om någon ville avlägga akademisk grad skulle detta istället ske i Uppsala. Däremot planerades utbyggnaden av ett gymnasium i Lund. Inför utsikterna till ett nytt krig med Danmark ändrade kungen sina planer för provinsen. Karl X Gustav såg framför sig hur hela Danmark skulle införlivas med Sverige. I samband med dessa förändringar skulle Köpenhamns Universitet tas ifrån danskarna och flyttas till Göteborg.

Karl X Gustav

Karl X Gustavs visioner gick emellertid om intet när kungen helt plötsligt blev sjuk och dog 1660. Eftersom arvtagaren Karl XI endast var fyra år vid det oväntade dödsfallet måste landets styre överlämnas till en förmyndarregering. Nu bedrevs en försiktigare politik, de styrande adelsmännen ville inte genomdriva så radikala och snabba förändringar av skånsk lag och ordning som den avlidne kungen. Å ena sidan var regimen medveten om behovet av att fast knyta de skånska landskapen till Sverige. Å andra sidan var man föga benägna att upphäva de förmånliga danska adelsprivilegierna som fanns i Skåne. Till detta kom den sparsamhetspolitik, som utmärkte förmyndartidens första år. De erövrade provinserna skulle helst vara ekonomiskt självbärande och inte belasta moderslandet i onödan. Även den svenska utrikespolitiken förändrades, när den nya regeringen raskt slöt fred med Polen, Danmark och Ryssland.

Till sist bestämde man sig 1666 för att grunda en akademi i Lund. Adelsmannen och kulturmagnaten Magnus Gabriel De la Gardie framstår som den drivande kraften bakom universitetets slutliga bildande. De nödvändiga förberedelserna drog dock ut på tiden och först 1668 kunde Lunds Universitet invigas. Det nya universitet fick namnet Regia Academia Carolina – Kungliga Karolinska Akademin. I en farofylld tid drabbades både Lund och den skånska akademin av krigets härjningar. Under perioden 1676-1682 var universitetet stängt till följd av det uppflammande skånska kriget och det blodiga slaget vid Lund. Förmyndartidens vacklande politik hade medfört att befolkningen i de skånska landskapen vid det nya krigsutbrottet inte i något avseende kände sig som svenskar och istället hälsade den danska armén som befriare. Det efter kriget återupprättade universitetet i Lund ställdes nu på ett helt annat sätt än tidigare i försvenskningens tjänst. Den enväldige Karl XI ville ha en läroanstalt som kunde utbilda de präster och ämbetsmän som reformeringen av den tidigare danska regionen nu krävde.

Upp

Lundagård

Att upprätta ett bibliotekshus ansågs under universitetets första år som onödigt, av det enkla skälet att det ännu inte fanns några böcker. Det enda som existerade var några medeltida manuskript i domkapitlets boksamlingar. År 1671 hade förmyndarregeringen utfärdat en förordning, varigenom det tidigare danska domkapitlet ombildades efter svenskt mönster. I samband med detta överfördes resterna av Lunds medeltida domkyrko- och klosterbibliotek Bibliotheca Antiqua i akademiens ägo. Genom detta beslut föddes embryot till Lunds Universitetsbibliotek.

Under kriget mot Danmark flyttades biblioteket tillfälligt till Malmö, där det förvarades i S:t Petri kyrka. Vid en inventering efter orostiderna konstaterades att boksamlingen omfattade cirka 500 volymer. Först 1684 blev det, i samband med Karl XI:s donation av ett omfattande bibliotek, aktuellt med att avlöna en bibliotekarie. Innan dess hade universitetslärare fått sköta sysslorna i mån av tid. Kungen hade köpt in sin forne lärare Edmund Gripenhielms bibliotek när denne dog. Samlingen, om inemot 6000 volymer, bestod till stor del av krigsbyten som tagits under trettioåriga kriget och under Karl X Gustavs fälttåg i Polen, Tyskland och Danmark.

Karl XI under slaget vid Lund, 1676. Målning av Johan Philip Lemke.

Transporten från Stockholm av de donerade böckerna blev emellertid försenad med några år, så den förste bibliotekarien Zacharias Hulth hade till en början inte mycket att göra. Han hade dock enligt akademiens konstitutioner även som uppgift att hålla uppsikt över boktryckeriet, för att stävja att något person- eller samhällskritiskt material trycktes. Inte förrän 1686 anlände det gripenhjelmska boksamlingen till Lund, där alltsammans placerades i ett kapell i domkyrkan. Problemet var nu att finna en lämpligare förvaringsplats. Efter det att kungen 1688 hade donerat universitetet dess blivande huvudbyggnad i Lundagård, se bilden ovan, flyttades boksamlingen så småningom dit. Lundagårdshusets tillstånd var dock bedrövligt och byggnaden var i stort behov av renovering. Bjälklagren hotade att störta in, fönstren var trasiga och fåglarna kunde därför fritt flyga in i biblioteket. Dessutom stals både dörrar och fönster från det obevakade huset.

När den andre bibliotekarien Bonde Humerus tillsattes på tjänsten 1697 konstaterade han följdaktligen att biblioteket befann sig i mycket dåligt skick. Flera hundra böcker var så illa fördärvade av vatten och takdropp att de inte kunde repareras och till råga på allt fanns över tusen oinbundna och söndriga böcker. För att förbättra bibliotekets ekonomiska förhållanden upprättade Humerus en skrivelse, som senare låg till grund för ett memorial (yttrande) till kungen. Man begärde ett årligt anslag samt att boktryckarnas leveransplikt skulle utvidgas till att även omfatta Lunds akademi. Kungen biföll förslaget. Från och med 1698 erhöll därmed Lund arkivexemplar från hela Sverige. Nu började man successivt att bygga upp sina samlingar av allt svenskt tryck och biblioteket växte.

Upp